Fåglar

Om man kommer till Källslätten som besökare är det avhängigt årstiden vad man kan få se och höra. Tidigt på våren är mesarnas sångperiod och då sjunger talgoxe och blåmes. I den närliggande skogsmarken kan också de andra mesarna som svartmes, tofsmes och talltita höras. Den senare har blivit allt ovanligare.

Under vårvinterkvällarna kan, om man har tur, både pärl-, sparv- och slaguggla ropa. En förutsättning är att det är ett år med gott om smågnagare. Även andra ugglor har setts genom åren, men det är mer tillfälligt. Under en kort period på 80-talet så spelade även orrarna på åkrarna. Det har helt upphört och nu kan man bara höra dem på avstånd.

Aprilkvällar är fågelsången härlig i Källslätten. Det är de fem trastarterna taltrast, koltrast, rödvingetrast, björktrast och dubbeltrast som lägger grunden för det. Kören kompletteras av bland andra rödhake och järnsparv.

Med maj kommer de insektsätande fåglarna tillbaka. Då blir svartvita flugsnapparen karaktärsfågel liksom lövsångaren. Då anländer också Källslättens två par ladusvalor. De brukar häcka i var sin byggnad. Det ena paret i den gamla tröskladan och det andra i härbret. I andra halvan av maj kompletteras fågelsången av svarthätta och trädgårdssångare. Källslätten har också under alla år varit en säker lokal för gransångare.

Det går bara någon vecka efter midsommar så har många i fågelkören tystnat. En bit in i juli är det mest svarthätta och trädgårdssångare som sjunger, förutom Sveriges näst minsta fågel, gärdsmygen. Trots sin lilla kroppshydda har den en välljudande och lång sångstrof. Den hör man tidigt på våren till sensommaren. Istället går det under sommaren att njuta av ladusvalornas ivriga jakt efter insekter att mata sina ungar med. Lika är det för sädesärlan. Båda dessa arter drar nytta av att det finns betesdjur. Kring dem jagar de allehanda insekter. En ihärdigt spelande art är morkullan. Den drar förbi på kvällarna, kommer tidigt i april och håller spelflykten igång ända in i augusti.

Under hösten drar Källslättens alla rönnar till sig en rad fågelarter. När det är gott om bär är det många trastar och sidensvansar som äter av dem. Vissa år dyker även tallbitar upp och kalasar på bären. Likadant gör domherren men den ser man ofta även på våren ätandes av äppelblommorna.

Gråspetten har under alla dessa år varit möjlig att se på hösten och vintern. Den har på senare år blivit vanligare vilket är glädjande. Mera sällan kan man se den mindre hackspetten.

Mitt under vintern ger en tur till Källslätten inte så många fågelarter. Är man uppmärksam och dessutom har litet tur kan man då få se någon övervintrande kungsörn glida förbi. Annars kan det bli tillfällen då man bara hör någon korp på avstånd

Sedan mitten av 60-talet år har några ovanligare arter naturligtvis noterats. 1966 häckade mindre flugsnappare i asp- och granskogen i Kullerdalarna. Häckning var på den tiden inte noterad så många gånger. (Häckningsfyndet var det andra i länet.) En annan art knuten till lövskogen och som setts vid några tillfällen är stenknäcken. Den har då kalasat på häggbären och körsbären. Närmaste häckningsplats är i Bjursås vilket inte är så långt från Källslätten.

Sammantaget har i Källslätten noterats 110 arter.