Kärlväxter

Källslättens läge i barrskogsregionen gör att utan människans odlingar och skogsbruk skulle den naturliga vegetationen vara granskog. Den vanligaste vegetationstypen skulle då vara blåbärsgranskog med inslag av örtrik granskog. Nu är istället de flesta växtarterna kulturelement eller starkt gynnande av odlingskulturen. Under föreningens verksamma tid har cirka 300 växtarter påträffats i Källslätten: av dessa kan 50 direkt anses odlade eller inplanterade.

I Almqvists Dalarnes flora uppges även nio arter, som inte kunnat återfinnas. På en relativt liten yta har således ett stort antal växtarter kunnat noteras.

Den dominerande arten i Källslätten är gräset rödven, som växer på de flesta forna åkrarna. På stenigare ängs- partier är det högväxta pipröret vanligt. På vissa håll där röjningar gått fram och där slyet tidigare stod tätt har för ängsmarken främmande växter såsom vägtistel, vitplister och hönsarv tillfälligt slagit rot.

Vanliga arter i ängsmarken innan slåtter och bete återupptogs var smörblomma, harstarr och midsommarblomster.

Slåtterhävden på de forna åkrarna har tömt marken på kväve. Fortfarande är rödven det dominerande gräset, nu dock med andra följearter såsom prästkrage, blåklocka och gökärt. Åkrarnas våraspekt domineras av vitsippa!

Vid ladorna finns ett område med tunt jordtäcke. Här växer fårsvingel, femfingerört och grönknavel.

I trädgården är det rikt på arter. Här växer brandlilja, krollilja, akleja med flera som är kvarstående från tidigare odlingar. Nedanför trädgården vid dammarna domineras vegetationen av vitsippa under våren och skogsbräken senare under vegetationsperioden.

Björkhagen bakom härbret har en artfattig vegetation, där kruståtel, vårfryle och piprör dominerar. Vanliga är också odon och gullris. Utefter ’fägatan’ där stall och ladugård en gång stått växer bestånd av brännässla med nässelsnärja på, vitplister och uppländsk vallört.

Dammarna som blivit rensade från ris och slam hade bara flaskstarr och lånke som naturligt förekommande arter. Här har inplanterats gul och vit näckros, kalmus med flera sorter.

I ravinerna Kullerdalarna norr om gården återfinns den ”rikaste” kärlväxtfloran med skogssallat, try, underviol, måbär, tibast, vårärt, skogsviol, grönyxne, korallrot och dvärglummer. Vildväxande lind återfinns här liksom på ett stenröse nordväst om trädgården.

Den rikligaste vegetationen som är beroende av slåtter och bete återfinns på ett litet område om cirka 1000 m2 strax norr om trädgården som vi kallar gentianaängen. Här återfinns vissa år flera hundra exemplar av den tidigblommande fältgentianan. Glädjande nog är den expanderande och har spridit sig till nya ytor. Troligen gynnas den särskilt av vår skötselmetod – lieslåtter med efterbete. Följearter är bland annat darrgräs, ormrot, tvåblad och vanlig låsbräken.

Fältgentiana

Fältgentianan har minskat kraftigt i både Sverige och Dalarna sedan mitten av förra seklet. Från att ha varit spridd till tämligen allmän är den nu en stor sällsynthet. Orsaken står att finna i att hävden av gräsmarker upphört. Det varken betas eller slåttras som det gjordes tidigare. Genom att fältgentianan är ett eller tvåårig krävs att det hela tiden bildas nya plantor som kan sprida frön. När hävden upphör konkurreras arten snabbt ut av högre vegetation. Fältgentianan är inte bara vacker utan också en mycket god indikator för skyddsvärda ängs- och betesmarker. Vid Källslätten går det fortfarande att njuta av denna klenod. Den trivs ofta tillsammans med andra slåttergynnade arter som slåtterfibbla, darrgräs och låsbräknar.

Sommaren 2010 gjordes en heltäckande inventering av kärlväxtfloran. Föreningen fick förstärkning av medlemmar från Dalarnas botaniska förening. Hela artlistan hittar du om du klickar HÄR.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Bilderna ovan vill visa hur växtligheten har förändrats under de år som föreningen har skött Källslätten.Till vänster ser vi hur det såg ut efter fägatan 1968. Här dominerar smörblommor, midsommarblommor och hundkäx. De är högväxta och tar för sig av den näring och ljus som finns. På så vis får andra växtarter ingen chans att komma upp. Smörblomma och midsommarblomma är arter som visar att en igenväxning håller på att ske. Efter år av ständig slåtter och bortförande av näring med höet har andra mera lågväxande arter fått möjlighet att komma upp. Andra bilden är tagen 2006 direkt efter slåttern. Här dominerar nu gräsarter med inslag andra arter som ängsnejlika, ormrot, vitsippa och på enstaka platser låsbräken och fältgentiana.