Källan i Källslätten utgörs av en grund stensatt brunn, en så kallad källbrunn. Djupet är ca 1,5 m och vatten rinner ständigt från källan till den lilla dammen strax nedanför. Vattenflödet är ca 1 deciliter per sekund större delen av året, men kan vid snösmältning och regnrika perioder öka. Det låter inte så mycket, men under ett dygn kommer mer än 8 kubikmeter att avrinna. Källan ligger i moränjord och flödets storlek är typiskt för sådana källor. Beroende på läget och moräntypen kan dock flödet vara både större och mindre.
Vattnet är välsmakande och kallt, mellan 7 och 8 grader året om, vilket ungefär motsvarar ortens årsmedeltemperatur. Den vanliga benämningen är kallkällor, till skillnad mot varma källor som inte finns i Sverige och mer tillfälliga utflöden vars temperatur varierar med årstiden. Källor i moränjord uppträder där grundvattenytan står ytligt, ofta i nederdelen av en sluttning eller en platå i sluttningen. Det senare ser man tydligt i Källslätten. Vattnet från källan användes för vattenförsörjningen till människor och djur men även för kylning av mjölk.
Tillgången på rent vatten året om har i alla tider varit avgörande för val av boplats. Källor har haft både en praktisk och mytologisk betydelse, vilket inte minst framgår av alla ortsnamn kopplade till orden källa, brunn och vi (ett åldrigt ord för källa).
Dåliga källor, som frös på vintern eller torkade ut sommartid, orsakade svåra bekymmer. Man blev vattlös och måste hämta vatten i bäckar, sjöar och källor längre bort. Säkra källor, som alltid höll vatten, kunde göras till s.k. undantag, en sorts allmänning, där även vägen till källan kunde ingå.
Många källor är idag bortglömda och hotas av förstörelse t.ex. genom skogsbruk, trots att de är lagskyddade. För att de ska bevaras måste de vårdas genom rensning. Omgivningen måste också hållas öppen och källan bör skyltas så den inte glöms bort.