Trädgården

Förutom det ålderdomliga odlingslandskapet är det Källslättens trädgård som gör intryck på besökaren. Trädgården åskådliggör den högreståndsmiljö som här anlades under 1600-talets senare hälft. Exakt datering av trädgården och de personer som stod bakom har ännu inte gått att belägga.

Det ledande skiktet bland bergsmän i Falun ville vid denna tid manifestera sin position i samhället. Gruvan stod på sin höjdpunkt och hade stor betydelse för hela riket och den stormaktsposition Sverige nu befann sig i. Gårdar med trädgårdsanläggningar växte fram runt Falun under denna epok. Jämförbara är trädgårdarna vid Noret, Staberg, Stora Hyttnäs och Glamsarvet.

De ledande bergsmännen hade under denna tid vida kontakter med såväl övriga landet som Europa. Att influenserna inom trädgårdsmodet därför nådde denna krets, var inget konstigt. Vid Kopparberget var vegetationen borta över stora områden pga roströken. De ståndsmässiga gårdarna och trädgårdarna byggdes därför upp på behörigt avstånd från de frätande svavelångorna.

Föregångarna till bergsmännens trädgårdar får av naturliga skäl sökas utanför landets gränser. Mycket tyder på att den stil som nu anammas inte är den franska barocken utan snarare tysk senrenässans. Källslättens gårdsanläggning anses typisk för denna stilriktning. Gård och trädgård är anlagd efter en mittaxel,från manhus och flyglar till en fruktträdgård i fem terrasser. Till trädgården har letts vatten via pipstockar, med självtryck, till två på varandra följande vattenkonster. Längs trädgårdens långsidor växer ännu körsbärsbuskage som troligen utgör lämningar efter båggångar (gång eller väg i parkmiljö, på båda sidor omgiven av häckar eller träd, som sluter sig samman till ett valv).

Från början fanns två trädgårdar: västra trädgården (den ännu bevarade) och den östra belägen kring nuvarande härbret. Detta bekräftas också av Linnélärljungen vid sitt besök 1754. 1775 gjordes en uppteckning av trädgården, som redan då var stadd i förfall:

”Östra eller stora Trädgården stenbunden och med helt gamla äppel, päron och körsbärsträn, samt vinbuskar bewäxta à 200 riksmynt per spannland. Wästra Trädgården med fem avsättningar och två gamla stenkummrar efter fordom Wattusprång, beväxt med gamla fruktträn. Berberisbuskar och bärbuskar à 300 riksmynt per spannland. ”

Kålgården värderades till 300 riksmynt spannlandet. Benämningen ”gamla” på fruktträden i detta sammanhang, pekar även det på en minst 100-årig historia bakåt i tiden.

Från 1914 till 1950-talet engagerade sig trädgårdmästare E.J. Lindberg för trädgården, dess fruktsorter och trädgårdens ursprung. Ympris från Källslätten togs tillvara och såldes till Norrland på nya grundstammar. Materialet i Källslätten ansågs frosthärdigt. I detta arbete deltog även den legendariske professor Georg Borgström som var dåtidens förgrundsgestalt inom miljöforskningen. Lindberg uppmärksammade även Gubbäpplet som är en lokal sort uppkommen genom kärnsådd i Källslätten.

I slutet av 1990-talet drabbades trädgården av blötsnö som medförde förödande brott av många gamla fruktträd. Därefter har föreningen med stöd av dalapomologen Olle Ridelius förnyat beståndet genom nyplantering. Förnyelsen har främst skett genom plantering av gamla dalasorter såsom Hedemoraäpple, Skuggbo, Snilsäpple, Tunaäpple mm. Av päron kan nämnas Hönsarvspäron och Lilla Dalpilen samt körsbär från Sollerön.