Däggdjursfaunan är inte fullständigt inventerad i Källslätten. Bristen är att ingen systematisk inventering av smågnagare, näbbmöss och fladdermöss är gjord. Långörad fladdermus har påträffats flera gånger, bland annat i jordkällaren. Skogssorken är områdets mest talrika smågnagare. Större och mindre skogsmus samt åkersork är vanliga och vattensork har setts vid dammarna. Fynd av skogslämmel har konstaterats genom ett kranium i en spyboll av pärluggla.Vissa år är den mossätande skogslämmeln mycket vanlig.
Några reflektioner kan göras över de fyra stora rovdjuren. I början av den fyrtio år långa period som våra noteringar sträcker sig över, noterades aldrig spår av lodjur. Första björnspillningen hittades i början på 1970- talet. Numera är båda arterna årligen noterade i dessa trakter. Några spår av varg har aldrig rapporterats vid Källslätten, men väl i dess omgivningar.
I övrigt är det den vanliga däggdjursfaunan som finns, exempelvis älg, rådjur, räv, grävling, skogshare, ekorre och mård. Vessla och hermelin finns också och det goda sorkåret 1974 sågs en hermelinkull med inte mindre än tolv ungar.
Vildsvin observerades i december 2006 vid Porsmyran strax norr om Källslätten. Sedan dess har de blivit allt vanligare och rör sig nu kring vårt stängsel. Vi är angelägna att hålla dem ute så att de inte förstör våra grässvålar.
Andra djur som setts är kopparödla, skogsödla, snok och huggorm – den senare inte ovanlig. Padda och vanlig groda spelar i dammarna om våren.
Kräfta, abborre och dammussla har planterats in i dammarna och levde där i flera år men försvann senare. Rudor sattes in 1966 och har klarat sig bra, trots svåra isförhållanden. Vinbergssnäcka inplanerades 1971 och denna art håller främst till vid trädgården.