Insekter

Någon egentlig inventering av insekterna har aldrig gjorts i Källslätten. Därför är följande endast en kommentar till de vanligaste och de mera märkliga fynd som gjorts under de år föreningen varit verksam på platsen. Särskild uppmärksamhet har ägnats åt dagfjärilar och skalbaggar.

Skalbaggar

Den stora kraftiga långhorningen videbock, har fångats. Arten är sällsynt och endast ett fåtal gånger observerad i Dalarna. Den är ett nattdjur och larven lever i stora murkna sälgar. I murkna granstubbar har den vackra knäpparen Ampedus balteatus anträffats. Arten är ej ovanlig. Bland äldre fynd kan nämnas Stenostola ferrea och gångbaggen Cerylon fagi, som beskrivs av Einar Klefbeck i ”Natur i Dalarna”. Stenostola ferrea förekommer inte i Sverige, däremot S. dubia , lövgrenbock. Arten är en långhorning vars larv gnager i död lövved. Arterna är svåra att skilja åt och har förväxlats. Dessa båda arter har en sydlig utbredning då de lever på lind.

Dagfjärilar

Den stora vackra makaonfjärilen har observerats flygande över området vid flera tillfällen. Bland vitvingefjärilarna är följande talrika vid Källslätten: Rapsfjäril, aurorafjäril, skogsvitvinge och citronfjäril. Av släktet Argynnis (pärlemorfjärilar) är allmän pärlemorfjäril, brunfläckig pärlemorfjäril och prydlig pärlemorfjäril vanliga. Kvickgräsfjärilen ses ibland flygande i skogsbrynen kring ängarna. Övriga gräsfjärilar i Källslätten är berggräsfjäril, skogsgräsfjäril, luktgräsfjäril samt kamgräsfjäril. Dessa arter är allmänna. Sorgmanteln är ganska vanlig och ses ofta sugande på ruttna äpplen om hösten. Tre vanliga arter vars larver lever av nässlor är vinbärsfux, nässelfjäril och påfågelöga. Aspfjärilen som lever på asp är en av Nordens största dagfjärilar och kan ses vid Källslätten i slutet av juni eller början av juli. Tistelfjärilen har påträffats vid ett tillfälle. Den är en besökare från sydeuropa som ej klarar våra kalla vintrar. Den lilla ljusblå tosteblåvingen ses ofta flygande över ängarna redan i april. Den är tämligen allmän. Den bruna blåvingen är mycket talrik i tiden runt midsommar.

Arten är annorstädes inte vanlig. Donzels blåvinge har insamlats vid ett tillfälle. Det är en lokal och tämligen sällsynt art som verkar trivas vid gamla fäbodmarker. En annan sällsynt art är liten blåvinge. Den vill gärna ha torra enbackar. Den är endast observerad vid ett tillfälle. Sent på hösten 2006 uppdagades bland äldre material en hona av violett guldvinge som insamlats vid Källslätten den 1 juni 1973. Arten har från mitten av 1980-talet haft en dramatisk minskning i landet. Detta är en tydligt slåttergynnad art vars larv lever av ormrot. Den förekommer i soliga gläntor på betad eller slåttrad ogödslad blomrik mark, gärna i anslutning till översilningsmark eller ytligt grundvatten. Fjärilen flyger från mitten av maj till mitten av juni. De hävdade markerna vid Källslätten bör hysa lämpliga livsmiljöer för den violetta guldvingen och det finns goda förutsättningar att den kan leva kvar. Under våren hör den allmänna björnbärssnabbvingen till de vanligaste inslagen. Den mera ovanliga svartfläckiga glanssmygaren ses då och då flygande efter skogskanterna om försommaren.