Anders Mattsson, gårdens siste brukare och sonen Rune kunde många sägner kring Källslätten. Källslättens grundare skall ha varit munkar som byggde ett kloster på platsen. Grunderna finns kvar intill trädgårdens norra del och kallas ännu munkmurarna. Munkarna skall också ha anlagt dammarna väster om trädgården för fiskodling. Norr om Källslätten mot Långarsbo skall en begravningplats från digerdöden ligga.
Mattsson berättar också sägner kring Anton Svab, gårdens ägare under början av 1700-talet. Svab lär i rusets töcken ha bränt sig inne i ett lusthus i trädgården tillsammans med en dräng och hela sin kontanta förmögenhet. Men Svab går igen fortfarande. Efter branden förvandlades han till en svart huggorm som ännu bevakar Källslätten.
Mattsson berättar även att några bekanta tillfälligtvis sov över i Källslättens gård en kall vinternatt. Dessa vaknade av att två ryttare kom galopperande förbi gården och fortsatte åt nordost. Morgonen därpå kunde inte ett spår synas i snön efter hästarna trots vindstilla och klart väder.
Under den stora vårdlönnen skall finnas en stenhäll och under denna ett kopparskrin med drottning Kristinas namn. Skrinet lades ned vid hennes besök 1648 då hon planterade lönnen.
En av de rika bergsmännen på Källslätten under 1600- talet kände sin förmögenhet hotad av stundande krig och orostider. Han samlade sina värdesaker, tog drängen med sig, och begav sig till Spjutsjön. Rodde med båt över till Spjutsjöns södra strand, där Spjutsjö gruva låg. Däri lämpades alla värdesakerna och i ett obevakat ögonblick knuffades också drängen ned. Därefter stenade bergsmannen igen öppningen. På hemfärden över sjön kantrade båten och bergsmannen drunknade. Efter detta kände ingen till gruvans exakta belägenhet och silverskatten ligger fortfarande fördold i gruvan.